Försvarsmakten

Försvar för framtiden?

Sveriges försvar och därmed Försvarsmakten har under ett antal år tillbaka varit föremål för stora ändringar och nu framför allt på sista tiden även mycket debatt.

En stor del av kritiken baseras på att försvaret successivt krymper och numera inte kan sköta sitt åtagande att försvara landet om det skulle behövas.

En annan del av kritiken gäller att de stora resurser satsas på att skicka svenska soldater utomlands. En verksamhet som kraftigt ifrågasätts av en del debattörer som undrar om försvarets verksamhet skall koncentreras utanför landet.
Att Sverige saknar förmåga att försvara sig själv numera är de flesta helt överens om.
Även om Tolgfors lindade in orden på ett litet annat sätt här i samband med sitt tal på Folk och Försvars seminaruim. Men att inom ett år kunna få fram 10.000 man säger det mesta.

Behövs Försvarsmakten?

Före man kan svara på den frågan behöver man först titta lite på vad syftet för ett försvar är.
Om vi enbart tänker oss att huvudsyftet enbart är att försvara det egna landet och inte aktivt bedriva krigföring i andra länder som exempelvis de amerikanska styrkorna.
Även om målsättningen och syftet där sägas vara i självförsvar är det trots allt en stor skillnad.

Syftet med ett försvar är att ha tillräckligt mycket resurser så att en eventuell fiende avstår från ett anfall då det från hans sida kommer åtgå allt för mycket kraft för att besegra landet militärt. Lite som den sk terrorbalansen med kärnvapen.
Den tidigare hotbilden som fanns ifrån Sovjetunionen är ett bra exempel på det. Om Sverige enbart att utgjort huvudmålet och det enda målet hade sannolikheten att vi skulle klara av ett anfall från Sovjetunionen varit osannolik.
Men om man ser det i ett allmänt angrepp västerut. Då blir bilden lite annorlunda. På den tiden kunde Sverige ställa upp med runt 600.000 soldater. Vilket för en angripare hade krävts en styrka runt 2 miljoner man för att kunna säkerställa en seger.
Det hade med stor sannolikhet varit för kostsamt då Sverige i en sådan konflikt inte hade varit huvudmålet utan bara ett sekundärt mål.

Den framtida rollen för Försvarsmakten

Att det svenska försvaret spelat ut sin roll som ett invasionsförsvar är rätt uppenbart. En återställning till de nivåer som fanns från 1970-talet och bakåt skulle ta i storleksordningen 10 till 15 år att uppnå.
Framtiden verkar snarare vara ett försvar baserat enbart på utlandstjänstgöring. Dock så har den delen inte inletts speciellt lyckosamt. Insatserna i Afghanistan är under kritik politiskt i Sverige, men även för att försvaret inte kan ge de soldater som finns dör tillräckligt skydd som exempelvis med Stridsfordon 90. Sent om sidor efter attentat mot de svenska trupperna är de visst på gång att skicka ned dem.

Värnplikten är på väg att avskaffas till förmån för någon form av anställda soldater. Detta trots att kvaliteten på den typen av militärer kraftigt ifrågasätts.
Det blir så att säga inte de bästa och mest lämpade som kommer söka anställning. Med en värnpliktsarmé får man in soldater som är en spegelbild av samhället. Med den mångfald och begåvning som finns där.

Så framtiden är dyster för Försvarsmakten i den form vi känner till den. Ett land som saknar förmåga att försvara sig självt blir inte tagit på fullt allvar av omvärlden.
Ett Nato-medlemskaps verkar vara ett alternativ för nedrustarna. Där bör man dock hålla i minnet att Nato knappast är intresserade att ta in en medlem som i princip har avskaffat sitt eget försvar.